Omdöme: Den typiska mallen för en dystopisk ungdomsroman fortsätter med att Lena försöker infiltrera de som har kontrollen och sedan blir förälskad i en kille. Trots det så känns det ändå som om Pandemonium står sig bra som uppföljare till Delirium, där jag stundtals tyckte både Lena och hela handlingen kunde bli långtråkig. Den här boken undviker det problemet genom att parallellköra två handlingar, den i nutid och den i dåtid, dessutom förgylls vissa kapitel med cliffhangers som gör att man bara vill läsa vidare tills man får hoppa framåt/bakåt i tiden igen.

 

Jag måste dessutom säga att jag tyckte betydligt bättre om Lena i den här boken, hon är inte längre så präktig efter en tid i Vildmarken och jag gillar även att det är vissa lite mer heta scener inkluderade. Visst, hon gnäller fortfarande som ett litet barn men jag får väl ha överseende med det då eftersom hon inte vill härda sig på samma sätt som många andra.

 

Själva handlingen i sig är jag dock lite tveksam till. Det är tunnlar och infiltration och vapen och råttor och nästan lite karate och riggade planer och elaka pappor och ja ni förstår vart det här leder, det händer helt enkelt väldigt mycket och de klarar sig undan väldigt mycket. Lite Bondsyndrom över det hela. Men frågan är ju egentligen bara om jag kommer att läsa fortsättningen? Och Ja, det kommer jag definitivt att göra. Nu finns det ingen återvändo, nu måste jag se hur det går för Lena och co.

 

 

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon