Omdöme: Jag vill inte säga att jag är besviken, för det är jag egentligen inte, men jag hade förväntat mig samma sorts käftsmäll som jag fick av Ja, till Liv! och det fick jag inte. Kanske beror min förälskelse till det seriealbumet på att jag inte hade stött på något liknande förut och att här visste jag nästan vad jag skulle få och överraskningen blev på så sätt inte lika stor. Men jag tror också att strukturen på de olika seriealbumen hjälper till att skapa förstålse för min tvivelaktiga inställning, för när det förra bestod av korta serier består det här av längre och kanske passar det mig sämre. 

 

I det här seriealbumet saknar jag dessutom igenkänningsfaktorn och ämnet kärlek intresserar mig inte på det planet. Jag vet inte heller om jag tror på den romantiska kärleken som Liv Strömquist i princip hackar sönder här, jag tror inte att det finns en enda person som är rätt för mig och jag tror att parförhållanden till viss del är en social konstruktion. Jag vet att det låter tråkigt men vill man fortsätta att romantisera så har jag inget emot det heller. 

 

Som vanligt får författaren med genus, känsroller och politik i ett enda stort ihopkok och det är svårt att inte bli imponerad. Hon är smart Liv Strömquist, riktigt smart. Jag tycker kort sagt att seriealbumet är bra men att det inte lyckas med att varken uppröra eller beröra mig i den mån som jag hade hoppats.

 

 

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon