Den osynlige mannen från Salem

Titel: Den osynlige mannen från Salem
Författare: Christoffer Carlsson
Antal sidor: 345 (inbunden)
ISBN: 97891 6420 4158
Serie: Leo Junker #1
Första mening: "Jag stryker utanför din dörr, precis så som jag gjorde förr."
 
Handling: Leo Junker är avstängd från polisen eller tjänstledig som han själv väljer att se på saken efter en incident på Gotland när ett mord plötsligt sker på bottenvåningen i hans hus. Våningen används som ett härbärge för hemlösa och den mördade är en ung kvinna. Leo Junker kan inte hålla sig därifrån utan tar sig in på brottsplatsen och fram till liket där hon visar sig hålla något i handen, något som tar Leo Junker tillbaka tjugo år i tiden när han fortfarande var tonåring och lärde känna Johan och Julia Grimberg. Ett möte han aldrig kommer att glömma, ens om han försöker.
 

Omdöme: Det här är en sådan bok som jag så gärna vill ska nå hela vägen in till mig, för potentialen finns där. Precis samma sak tyckte jag om Fallet Vincent Franke och precis som den så tycker jag även att den här blir lite svajig. När den är bra är den ruskigt bra och när den inte är så bra så blir den lite tråkig. Jag gillar debutromaner som vågar sticka ut och särskilt Christoffer Carlssons debutroman för att det känns inte som om språket ursäktar sig, det slår ner som en bomb och antingen får det bära eller brista. Ibland bar det och ibland brast det. I den här boken finns det en större försiktighet och språket har på något sätt blivit äldre, om någon nu ens kan försöka förstå vad jag menar med det?
 
Boken marknadsförs som en kriminalroman eller som den första i serien om polisen Leo Junker. Jag antar att det säljer. Deckare säljer. Men jag tycker att det ger fel uppfattning om boken, visst finns det ett mord men det hamnar i bakgrunden till förmån för en historia som utspelade sig längre tillbaka i tiden än så. Nu vet jag inte hur serien kommer att utveckla sig, kanske hamnar polisarbetet mer i fokus och morden kanske blir fler. Men just nu är det ingen renodlad deckare. Och det tycker jag heller inte att det ska vara. Det här är något annat, något nytt.
 
Det jag tycker är bra med den här boken är svärtan och mörkret och skuggorna i det förflutna. Jag dras till sådant. Förorten Salem är även skickligt beskriven och efter att ha läst på lite på Wikipedia så är det inte så konstigt men tanke på att vissa delar av historien faktiskt är sann. Det är trasiga familjer och ungdomar med för lite tilltro till framtiden och kriminalitet och sprit och en hel del annat. Jag fortsätter gärna att följa Leo Junker i kommande böcker men hoppas då på att han växer lite mer i mina ögon.
 
 
Betyg: 3/5
 
Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon
 
Böcker som jag tidigare har läst av Christoffer Carlsson:
 
 
#1 - Nilmas Bokhylla

Den har jag varit lite nyfiken på men inte tillräckligt än så länge ;)

Svar: Hm nja, det är kanske inte en bok jag rekommenderar att du måste läsa precis nu nu nu. ;)
Carolina Edvinsson

#2 - Johanna

Jag läste boken enbart för att den till viss del skulle utspela sig i Salem eftersom jag är uppvuxen där (typ 80-90-tal). Tyvärr blev jag besviken. Beskrivningen av Salem är alldeles uppåt väggarna. Det finns liksom inga åtta-nio-tio våningarshus där (nja kanske ett åttavånings) och att beskriva den som en höghus-/betongförort kan inte bli mer fel. Snarare radhusghetto :) Husen som författaren kallar triaden är en samling av tre punkthus, förvisso rätt fula orangea skapelser, men dom är inte mer än tre våningar höga. Synd på en i övrigt välskriven bok.

Svar: Okej, vad tråkigt.. Då hade ju platsen kunnat vara påhittad lika gärna. Karin Wahlbergs böcker utspelar sig till viss del i min hemstad men där syns det verkligen att researchen är välgjord, varenda gata är på pricken.
Carolina Edvinsson

#3 - Sarah

När jag läste boken misstänkte jag att Triaden egentligen var de tre punkthusen som nämns i kommentaren ovan. Blev så glad när jag fick det bekräftat eftersom jag själv vuxit upp i ett av de husen =)

#4 - Anna

Tack Johanna!
Jag laddade ner ljudboken för att den hade Salem i titeln, men det visade sig att det handlade om en förortsfantasi. När jag bodde i Salem (1968-1974) var det rena idyllen. OK, det finns ett vattentorn, och jag tror att det är detta författaren velat använda, men resten av miljöbeskrivningen är påhittad.
Jag är emellertid inte fri från fördomar själv, så jag tolkar in Skärholmen, Fittja eller Hallonbergen. Salem spelar inte i samma division som dem... :)