Omdöme: Om man gillar Camilla Läckberg så tror jag absolut att man kan finna den här boken underhållande men personligen tycker jag inte att den är värdig sin plats som en slags symbol för ett tioårigt författarskap. Jag hade velat ha mera av allt i så fall.

 

De korta novellerna blir jag inte imponerad av och tycker aldrig att de hinner bli riktigt spännande, de är för lättlösta helt enkelt. Den längre novellen är lite bättre men fortfarande inget som jag vill kasta mig över för att det är så spännande, mycket beroende på att jag har läst så mycket sådant tidigare. Den längre novellen handlar nämligen om en grupp människor som blir instängda i ett hus, någon blir mördad, alla blir misstänkta och ingen kan ta sig därifrån. Som tur är så är ju polisen Martin Molin där, ett namn som har irriterat mig ända sedan han introducerades i någon av böckerna. Martin Molin. Ska det vara roligt? Eller tröt fantasin just den dagen? Eller ska det vara verklighetstroget i och med att Martin Melin är polis? Jag förstår inte. Intervjun ger heller inget direkt nytt om man inte har lyckats undvika alla löpsedlar genom åren och bekräftar bara att Camilla Läckberg skriver böcker för pengarna och att hon faktiskt strävar efter att bli känd. Deckarskolan ska jag vara ärlig och säga att jag inte har läst, för jag gillar inte "skrivtipsböcker" så den kan jag inte uttala mig om. Det är mycket möjligt att den är till stor hjälp för somliga.

 

Jag tänkte att den här boken kunde hjälpa mig att bli lite mer kompis med Camilla Läckbergs författarskap, nu när jag slipper Erica Falcks eviga näsa som ska läggas i blöt överallt men det blev tyvärr en besvikelse. Visst gestaltar hon det vardagliga på ett rättvist och bra sätt men det i kombination med deckargåtor passar inte mig, eventuellt att jag skulle gilla henne bättre om hon bytte genre.

 

 

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon