12 Oktober 2013 - 15:31
Titel: Vi måste sluta ses på det här sättet
Författare: Lisa Bjärbo & Johanna Lindbäck
Antal sidor: 335 (Danskt band)
ISBN: 97891 8663 4421
Första mening: ""Och mer då?", sa Märta otåligt."
Handling: Hanna går sista året på gymnasiet när hon träffar Jens på en bar och blir förälskad. Jens är tjugofyra år och har precis separerat från Kajsa som han har en dotter på två och ett halvt år tillsammans med. När Hanna kommer tillbaka till skolan från jullovet upptäcker hon att Jens har börjat arbeta som assistent till en kille i hennes klass och plötsligt blir vardagen mycket roligare och mycket mer problematisk, för båda.
Omdöme: Jag har nog inte läst en enda recension som inte är mestadels positivt inställd till den här boken men det är inte första gången och förmodligen inte sista som jag går mot strömmen, jag tycker helt enkelt inte att boken är så bra som jag nästan har blivit utlovad. Jag borde dock ha insett att det här inte var en bok för mig när den beskrevs med ord som mysig, feelgood och söt. Men man ska ju testa allt, sägs det.
Vi börjar med huvudpersonerna, Hanna och Jens. Hanna är alltså arton år, hon bor med sin familj i en villa i Stockholm, hon har en bra relation med sin bror som pluggar på universitet i Uppsala, hon har en bästa vän som heter Märta som jobbar på H&M, hon tillbringar ibland sin tid i stallet, hon har massor av kompisar i skolan och hon drömmer om att åka till Paris. Vi kan alltså utgå från att hennes föräldrar är relativt rika och förmodligen högutbildade men som varje söndag tar tid för en familjemiddag, brodern åker till och med hem för denna veckotradition. Ett idyllsikt familjeliv. Sedan har vi Märta som vi inte får veta något alls om, förutom att hon jobbar på H&M av okänd anledning. För att hon inte är lika rik som Hanna? För att hon har hoppat av skolan? För att hon är äldre än Hanna? För att hon måste spara ihop till den där Parisresan själv? Problem som Hanna uppenbarligen inte delar. Märta är dessutom världens bästa vän som lyssnar när Hanna ringer för att prata om Jens, Jens, Jens och Jens och en gång om Lovisa som Hanna tycker är jobbig. Vad Märta säger i dessa samtal som inte berör Hanna framkommer inte. Jens å andra sidan har tagit sitt ansvar som pappa, bor i en egen lägenhet och hankar sig fram på ströjobb.
Hur kan vi sammanfatta? Jag tycker att Hanna är en bortskämd snorunge och att Jens är okej. Jag vet helt enkelt inte vem som kan identifiera sig med Hanna, till synes perfekta om än egoistiska Hanna? Jag undrar dessutom lite vad en tjugofyraåring med barn (han har ju trots allt tvingats växa upp lite snabbare) ser hos en ganska naiv artonåring? Jens är dessutom med på varje lektion, han måste ju ändå känna sig lite gammal och tänka att han har kommit en bit längre i livet?
Språket flyter lätt och känns nytt och hippt, om jag just skrev hippt? Ja, är det inte sådana ord som ungdomarna slänger sig med nuförtiden? Ibland blir det lite för mycket svengelska uttryck och det känns som om jag får något i ögat när jag läser ord som Christ, wailande (en unge wailar väl aldrig?) och baby.
Författarna lyckas ändå fånga den där fasen i början av en ny relation väldigt bra, osäkerheten och känslan av att aldrig veta hur den andra känner eller vad den andra vill. Att fråga skulle ju aldrig komma på tal! Man skyddar sig själv bakom ironi och säger allt med ett litet snett leende för att det ska kunna tolkas som att man inte riktigt menar det man säger. Dessutom gillar jag sexakterna och förberedelser med kondom, bra ställningstagande.
Det är en söt, mysig och sockervaddsliknande roman precis som många recensioner innan mig har skrivit. Det passar helt enkelt inte mig, jag gillar inte rosa moln.
Betyg: 2/5
Böcker som jag tidigare har läst av Lisa Bjärbo:
5 kommentar(er)
