Titel: Världens viktigaste kyss
Författare: David Levithan
Antal sidor: 197 (Danskt band)
ISBN: 97891 866 34582
Publiceringsår: 2014 (Original: 2013)
Serie: -
Originaltitel: Two boys kissing
Första mening: "Ni kan inte veta hur vi har det nu - ni kommer alltid att vara ett steg efter."
Handling: De två vännerna Harry och Craig har bestämt sig för att slå rekordet i världens längsta kyss, i minst trettiotvå timmar måste de stå upprätta med läpparna mot varandras för att klara det. Samtidigt som hela världen ser på. Runt de två vännerna samlas även både vänner och bekanta, några med hejarop men andra utrustade med tillhyggen och glåpord. Samtidigt i andra städer kämpar bland annat Cooper med att acceptera den han är medan andra stöter på en förälskelse på skolans queer-bal. Under tiden ser en annan generation på, en generation som förlorade nästintill allt bara för att andra blundade.
Omdöme: Min recension kan egentligen bestå blott av fyra ord nämligen LÄS DEN HÄR BOKEN! Men jag vet inte om det egentligen skulle bidra till att någon plockade upp den, så stor genomslagsraft tror jag inte att mina rekommendationer har så jag får väl försöka utveckla det och hitta lite mer konstruktiva argumentationspunkter. Den här boken är bland det sista jag läser i år och den slår med sådan kraft att jag tror att det kan vara det absolut bästa jag har läst i år och det var väl värt all väntan. Även om jag såklart hade sett att jag hade haft mer vett och plockat upp den tidigare, men när det gäller den här boken så är det verkligen bättre sent än aldrig som gäller.
Berättarrrösten består av en kör med unga män som har dött i aids. Det låter konstigt men det är alldeles fantastiskt. Det här blir liksom en Torka aldrig tårar utan handskar-bok fast för en lite yngre målgrupp. Då förstår ni kanske hur pass viktig jag tycker att den är. Det är den unika berättarrösten som jag tycker gör att boken verkligen står ut, blir annorlunda, speciell men framförallt berörande. Männen som har dött iakttar tonåringarna som går igenom precis samma sak som de själva fick gå igenom, fast i en annan tid. En tid när kärlek som den här inte var accepterad, när kärlek sågs som en sjukdom - en sjukdom som faktiskt tog deras liv. Kören av män som inte finns kan inget göra, hur mycket de än vill. För vi måste alla lära oss av våra egna misstag och själva komma fram till vilka vi vill bli. Det är inte bara det unika berättarkonceptet som gör att boken berör mig utan det är självklart språket som helhet, hur det får ta plats framför handlingen och hur det ibland till och med blir ett med handlingen. Det behöver inte gå fort fram utan berättelsen kan njutas av. Språket är som en chokladbit som man både vill ha mer av men som man samtidigt alltid äter upp alldeles för snabbt. Jag ska absolut köpa hem ett eget exemplar av den här boken, för att bläddra i ibland och inspireras av. Kanske sätter jag alldeles för många post-it lappar på sidorna, som exemplaret Liten parlör av älskande är full av här hemma.
Det som jag dock tycker blir lite förvirrande i boken är att jag blandar ihop vissa karaktärer med varandra. Harry och Craig är de som ska kyssas i över trettiotvå timmar och blir därför som ett par, de blir en och samma person för mig som läsare när de egentligen är två skilda individer med två silda historier. Vem av dem var det som gjorde slut? Vem var den starka? Vem hade stöd hemifrån och vem hade inte? Vissa frågor vet jag fortfarande inte svaret på men det gör inte så mycket. Deras historier blir på sätt och vis varandras ändå, eftersom de hör ihop och eftersom de delar samma rädslor och drömmar.
David Levithan är bra på mycket men särskilt bra är han på att beskriva kärlek och frångå stereotyper. Han vågar skriva om det som det behöver skrivas om och han gör det dessutom med bravur. Han gör ett tydligt ställningstagande för att homosexuell kärlek är precis som vilken kärlek som helst, trots att det förekommer hot och anklagelser i boken. Det finns kompisar som ställer upp, syskon som förstår och familjer som stöttar. Men det finns även avståndstagande, sorg och människor som inte accepterar. Men det är även en berättelse fylld av hopp, om hur en eller några generationer kan förändra synen på homosexuella och ta ställning för deras rättigheter. Det är vi som kan förändra, du och jag.
Det här är en sådan ungdomsbok som även passar den vuxna läsaren, en sådan bok som hamnar fel vart den än ställs i biblioteket eftersom någon målgrupp då förmodligen kommer att avfärda den när den egentligen borde läsas av alla. Det är en sådan ungdomsbok som är viktig, som känns som om den kan förändra och öppna upp sinnen. Det här är en sådan ungdomsbok som slår romaner riktade mot vuxna på fingrarna. Det här är en sådan ungdomsbok som gör att jag fortsätter att läsa ungdomsböcker. Jag säger det en gång till, läs den om ni inte redan har gjort det.
Betyg: 5/5
Böcker som jag tidigare har läst av David Levithan:
2 kommentar(er)
