Titel: Spring så fort du kan

Författare: Sofia Nordin

Antal sidor: 2010 (inbunden)

ISBN: 97891 2969 0552

Serie: - 

Publiceringsår: 2014

Första mening: "Jag borde ha rest mig och sprungit härifrån."

 

Handling: Ante som tidigare bodde själv i skogen, efter att han hade flytt från febern inne i staden som ödelade det allra mesta i sin väg, bor nu tillsammans med Ella och Hedvig på en bondgård. Det visar sig inte bli så himla lätt att vara tre personer i ett relativt litet hus, för hur vågar man säga vad man egentligen tänker och känner? Och finns det en framtid för mänskligheten, hur kommer den i så fall att se ut? 

 

 

Omdöme: Det här är den fristående fortsättningen på En sekund i taget och den tar vid där den förra boken slutade, fråga mig inte varför den inte marknadsförs som en serie för det vet jag inte. Den är onekligen lik den förra boken och i viss mån även lite repetativ. Det är hela tiden prat om djuren, hur man mjölkar och om de ska försöka skjuta en hare eller låta bli. De försöker tänka praktiskt och inte se tillbaka på det som var. Det får den negativa effekten av att det aldrig blir riktigt spännande, hela världen ligger i spillror men som läsare får vi bara veta att hönsen inte lägger ägg om det är mörkt. Visst att det finns avsaknad på verklighetstrogna dystopier men jag tycker att det här är att ta ner den lite väl långt på jorden. 

 

Det är ur Antes perspektiv vi får ta del av livet på gården och det är mycket med den grabben som jag inte kan förstå mig på, som hur lite han tänker på sitt liv före febern och hur mycket han tänker på hur det skulle kännas att kyssa antingen Ella eller Hedvid, han kan inte riktigt bestämma sig. Jag vet heller inte om det är jag som är väldigt pryd men hur mycket tänker fjortonåringar på sex? Planerar de så mycket att de tar kondomförpackningar i affären och ligger och väntar på att den andra ska komma och lägga sig så att det blir av någon gång? Jag tycker bara att det känns lite tidigt, speciellt när alla deras kompisar är döda så att det inte ens finns någon press utifrån utan det är bara den egna driften som styr. Väldigt mycket hormoner i den här boken med andra ord.

 

En annan sak som jag reagerade på var att den verkar följa någon slags svensk ungdomsboksmall, eftersom jag tidigt visste vad som skulle hända mellan karaktärerna. Lite för förutsägbar alltså. Bara för att man skriver en ungdomsbok måste man inte som författare placera in tydliga moralkakor eller diskussionsämnen, jag tror att målgruppen är smartare än så. Jag har dock svårt att hålla isär karaktärerna Hedvid och Ella, vem är vem och vad är det som ligger och gnager mellan dem från den tidigare boken? Jag minns inte och får heller aldrig riktigt veta. Mot slutet lyckas jag skilja dem åt men då känns karaktärerna istället överlag väldigt stereotypiska, de når aldrig utanför sin egen mall. Rent språkligt har jag inget att direkt kommentera, det är inget som varken sticker ut väsentligt eller sticker mig i ögonen. Överlag välskriven med andra ord.

 

 

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon