Titel: Interstellar

Premiär: 6 november 2014 (Sv)

Längd: 169 min

Genre: Adventure & Sci-Fi

Medverkande: Matthew McConaughey, Anne Hathaway & Jessica Chastain

Imdb-betyg: 9,2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Handling: Mänskligheten har levt över sina resurser och naturkatastrofer i form av sandstormar sveper bort det mesta i sin väg och numera är det bara majs som går att odla, svälten är ett faktum. Det finns inte längre behov av ingenjörer eller piloter eller en universitetsexamen utan nu är det bönder som är en bristvara. Cooper är en tvåbarnsfar som har fått överge sina drömmar om att kunna förändra världen till förmån för lantbrukslivet. Organisationen NASA opererar dock i hemlighet och när de upptäcker ett maskhål som gör det möjligt att färdas till andra galaxer föds drömmen om att flytta mänskligheten till en annan planet. Vi kanske föddes här men det är inte meningen att vi ska dö här. Cooper utses till ledaren för operationen och skickas ut i rymden för att rekognisera och finna nya beboliga världar. Det är dock inte helt riskfritt och med tanke på att tiden är relativ är det högst osannolikt att han någonsin kommer att få träffa sina barn igen.

 

Omdöme: Den är lång den här filmen, det ska man ha i åtanke när man ser det och tiden fylls ut av visuella effekter och rymdlandskap som saknar like. Det sägs att det här är den mest trovärdiga rymdfilmen hittills, sett till vetenskaplig sannolikhet vilket både är skrämmande och fascinerande. Särskilt intressant blir relativitetsteorin som innebär att en timme för Cooper i rymden kan innebära sju år på jorden. Det går att fundera sig galen för mindre. Det är inte den enda vetenskapliga teorin som berörs och jag har svårt att hänga med i allt eller för den delen bedöma dess trovärdighet, jag känner mig verkligen inte hemma i naturvetenskapen och får köpa rubbet tills motsatsen är bevisad. Femdimensionella existensformer? Okej. Gravitation som förflyttas över tid? Okej. Att färdas i högre än ljusets hastighet? Okej. Filmen känns så pass trovärdig att det mesta känns sant. Sedan tycker jag faktiskt att Matthew McConaughey överträffar sig själv och spelar riktigt bra, jag får till och med fram några tårar vid ett tillfälle eller två.