Främlingen
 
Titel: Främlingen
Författare: Diana Gabaldon
Antal sidor: 735 (Pocket)
ISBN: 978 917 547 0917
Publiceringsår: 2014 (Original: 1991)
Serie: Outlander #1
Originaltitel: Outlander
Första mening: "Människor försvinner."
 
Recensionsexemplar från Bookmark Förlag.
 
Handling: Claire och Frank Randall reser till Skottland efter andra världskrigets slut för att lära känna varandra på nytt efter krigets fasor. Vid en utflykt till häxringen Craigh na Dun sker det dock något märkligt och Claire rycks med som i en strömvirvel och landar inte mindre än 200 år bakåt i tiden. Året är nu 1743 och Claire misstänks vara en engelsk spion mitt under ett stundande krig där de skotska klanerna vill frigöra sig från den engelska kronan. Hon blir tillfångatagen av klanen MacKenzie och möter där Jamie Fraser, den man hon har väntat på i hela sitt liv utan att veta om det. Det är bara det att han lever i fel tid. 
 
 
Omdöme: Jag vet inte hur jag ska börja skriva den här recensionen, den innehåller nämligen två av de värsta "egenskaperna" som en karaktär kan ha i en bok. 1. En man som tror att han kan äga en kvinna 2. En kvinna som tror att hon kan ägas av en man. Claire Randall hamnar av en slump 200 år tillbaka i tiden och det verkar som om hennes kvinnliga rättigheter även stannar kvar i tiden hon kom ifrån, för plötsligt kan hon finna sig i att både bli agad, ägd och sexuellt utnyttjad. Så länge det är mannen som älskar (läs: äger) henne som gör det. Men det är ju en historisk roman och det var så förr i tiden, kommer ni nu att argumentera. Okej, jag accepterar det. Men borde Claire verkligen göra det, som är van vid att vara sin egen? Nej. Men hon älskar ju honom och han är ju så romantisk men framförallt ridderlig, kommer ni att argumentera. Nej, det finns inget romantiskt med en man som säger sig ha rätt till sex när han vill av sin kvinna. Det är våldtäkt och sluta romantisera våldtäkt. Claire hade kunnat vara en vettig kvinnlig karaktär, förutom de brister jag redan påpekat, om det dessutom inte hade varit för att hon är så urbota dum. Hon kliver ständigt rakt i famnen på sina fiender och hon vet alltid om vad hon gör, det är inte otur utan ren och skär dumhet. Sedan räknar hon med att henne älskade Jamie ska komma och rädda henne, varje gång. Hon har ofta svar på tal men när det väl kommer till kritan är hon ju inte direkt någon att lita på.
 
Det är ändå bra driv i boken och det blir aldrig några längre långtråkiga stunder, utan sidorna fylls med väsentligt innehåll. Jag har dock lite svårt att få grepp om alla klanmedlemmar men när jag väl struntade i att försöka hålla reda på vem som var vem så gick det lättare att läsa, man behöver inte alltid ha stenkoll på vem som är brorson till vem. En avgörande faktor till bokens lättläshet är nog språket som faktiskt flyter väldigt bra och det finns till och med några trovärdiga dialoger, stundals även småroliga sådana. 
 
Så om man bortser från att jag inte gillar kärlekshistorien, inte brukar läsa historiska romaner överhuvudtaget och att jag inte tycker att Claire agerar på ett rationellt sätt så var det väl en helt okej bok. Jag tycker att huvudpersonen var lite väl accepterande, både när det kommer till sederna under tidsepoken men även angående det faktum att hon gjorde en tidsresa. Jag tycker även att det blir lite underligt om man inte får veta vad som försigår i den tiden som Claire kommer ifrån, Frank bara lämnar hon vind för våg utan några direkta känsloband att tala om. Däremot har jag läst att många andra verkar gilla den så jag antar att jag bara befinner mig i fel målgrupp.
 
 
Betyg: 2/5
 
Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon