Omdöme: På film är ju Kurt Wallander mest en mysig liten farbror, eller? Här är han en av de mest osympatiska poliserna jag har stött på under senare tid. Han är förmodligen inte värst men intrycket förstärks av att jag hade en bild av honom som en helylle snubbe? Var det så länge sedan jag såg filmerna eller är de så pass löst tolkade när det kommer till karaktärerna? Hur eller hur så är Kurt Wallander här nyskild, grinig, ensam, fylld av samvetskval och smårasistiska tankar. Jag gillar honom inte alls. Man behöver ju dock inte alltid gilla en karaktär för att boken ska vara bra men här är jag så irriterad att det faktiskt påverkar mig. Det som irriterar mig mest är att Kurt Wallander aldrig står upp och säger när något är fel. Som när en karaktär kallar någon för en kärring eller uttalar sig rasistiskt. Kurt Wallander tiger och det är det som gör mig illa berörd.

 

Handlingen består av ett klassiskt polisärende som berör ett dubbelmord som sedan utvecklar sig i olika riktningar. Upplösningen gillar jag inte alls och inte heller när mordet blir uppklarat och vi får veta hur det gick till. Det är för enkelt på något sätt och det är omöjligt att som läsare kunna räkna ut på förhand, vilket i och för sig är bra men det här är på ett dåligt sätt. Om någon fortfarande kan följa med i mitt resonemang. Det är ju svårt att diskutera ett slut utan att avslöja för mycket.

 

Eftersom den gavs ut 1991 är det på ett sätt både skrämmande men också intressant att se hur pass lite som har förändrats de senaste tjugofem åren angående frågor som invandringspolitik, vardagsrasism och allmänna åsikter om flyktingmottagandet. Det är en deckare med en hel del samhällspolitiska referenser. Angående bokens ålder så är det lite roligt med dialoger där karaktärerna måste berätta vart de ska och hur de ska nås på fasta telefoner eftersom inte mobiltelefon var självklart. Det förekommer dock en mobiltelefon men mest är det telefonkiosker som gäller. 

 

 

Betyg: 2/5

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon