Titel: Manifest för hopplösa
Författare: Åsa Asptjärn
Antal sidor: 240 (Häftad)
ISBN: 97891 6388 4030
Publiceringsår: 2015
Originaltitel: -
Serie: Emanuel Kent #2
Rekommenderad läsålder: 12-15 år
Första mening: "Jag vill ha aids."
Handling: Emanuel Kent går nu sista terminen i nian och ska snart välja till gymnasiet, ett val som han tacklar genom att ducka för. Hans bästa kompis Tore håller på att bli någon som Emanuel inte känner igen, någon som accepterar föränding och som till råga på allt frivilligt ger sig ut på löprundor. Emanuels liv är fortfarande kantat av ingenting, mer än förmågan att han alltid tycks hamna i de mest besvärliga situationerna.
Omdöme: Den förra boken förälskade jag mig i totalt och satte i händerna på varena niondeklassare kändes det som, den här får mig dock inte att falla lika pladask. Kanske för att jag den här gången inte kan bli knockad av Emanuel eftersom jag redan vet vem han är? Det blir inte lika nytt och spännande med den här antihjälten som går emot alla men som ändå tycks ha ett hjärta av guld. Jag har ju läst samma sak förut i den förra boken. Det är klart att den fortfarande är rolig, att Emanuel som karaktär fortfarande är bedårande och att det känns som om alla karaktärer runtomkring både känns verkliga och speciella på en och samma gång men det är ändå något som saknas. Bristen på handling kanske? För den handlar egentligen inte om något, mer än om Emanuels liv på högstadiet och det i sig är inte jättespännande.
Å andra sidan är det en välskriven skildring av högstadietiden där Emanuels inre förändring står över yttre omständigheter. Han är väldigt grubblande, väldigt filosoferande och hade det inte varit för att andra tar tag i Emanuels liv så hade det nog inte hänt något alls. Det och det faktum att hela universum tycks vara emot hans existens, enligt honom själv, för det är ju sällan man har sig själv att skylla för besvärliga situationer. Men man kan inte låta bli att gilla honom, så är det bara.
Betyg: 3/5
Böcker som jag tidigare har läst av Åsa Asptjärn:
Konsten att ha sjukt låga förväntningar (Emanuel Kent #1)
1 kommentar(er)
