Titel: Half bad: Ondskans son
Författare: Sally Green
Antal sidor: 357 (Inbunden)
ISBN: 97891 5526 1115
Publiceringsår: 2015 (Original: 2014)
Serie: The half bad trilogy #1
Originaltitel: Half bad
Läsålder: 12-15 år
Första mening: "Det är två killar som sitter tätt ihop, kramade mellan armstöden på en gammal fåtölj, som i en famn."
Handling: När Nathan fyller sjutton år är det meningen att han ska erhålla tre gåvor av en nära släkting för att få sina magiska krafter som häxa. Dock är Nathans mamma död och hans pappa är den mest jagade onda häxan i världen. Nathan är med andra ord hälften vit och hälften svart, hälften ond och hälften god. I väntan på sin sjuttonårsdag får han bo hos sin mormor tillsammans med sina halvsyskon. Det vill säga han får bo där tills den dagen kommer då rådet, som endast består av vita häxor, kommer och för bort honom. Men utan en nära släkting som kan ge honom de magiska krafterna kommer han att dö. Nathan bestämmer sig för att fly i ett sista desperat försök för att överleva.
Omdöme: Jag tycker att den här boken påminner en del om Beautiful Creatures- och The Mortal Instrument-serierna. Dels för att det handlar om häxor som befinner sig i samma värld som oss men stundtals i en parallell sådan då t.ex. vissa byggnader bara visar sig för häxor men även för att huvudpersonen har en ondskefull förälder som denne egentligen inte borde älska men som denne gör ändå på grund av blodsbanden och en önskan om att vilja vara älskad. Så gillar man dessa serier kommer man att känna sig som hemma i den här.
Det är en väldigt mörk bok, inte bara för att det förekommer fysiskt vål såsom tortyr utan också för att tankarna går till rasism. De vita häxorna smyger långsamt in regler för att stoppa de svart häxornas beblandning med de vita häxorna. Till en början kan det tyckas som små och konstiga regler men till sist kan de svarta häxorna inte röra sig fritt utan måste rapportera om sina förehavanden och dessutom tatuera in ett märke som tydligt visar att han eller hon är en svart häxa. Det finns med andra ord ett diskussionsunderlag om man så vill. Det är dock inte så enkelt som att alla svarta häxor är onda och alla vita häxor är goda utan karaktärerna har ofta lite både och inom sig och då särskilt Nathan som är hälften vit och hälften svart.
Hur vanliga människor ser på häxorna framgår inte jättetydligt, det verkar som om de lever i samma värld med skilda från varandra. Det finns halvhäxor, barn till en häxa och en vanlig människa så man får väl anta att de i alla fall vet om varandras existens. Det förekommer en sekvens där en hel stad har förbjudit häxor att komma in just på grund av att de inte tolererar varandra. Varför de finner sig i detta kan jag dock inte svara på, de har ju ändå magiska krafter och det borde inte vara något problem att låta de vita häxornas råd ta över människans styrelseskick? De lever hur eller hur vid sidan av varandra, även om de inte är vänner. Även mellan häxor och icke häxor sker alltså en utfrysning.
Jag tycker överlag att det är en välskriven fantasy för lite yngre ungdomar men det är tyvärr inget som griper tag i mig avsevärt. Till en början är boken skriven i du-form och jag gillar att författaren vågar ta ut svängarna med det här angreppssättet men sedan återgår den till den lite vanligare jag-formen.
0 kommentar(er)
