Jakten på den perfekta luggen
 
Titel: Jakten på den perfekta luggen
Författare: Petrus Dahlin
Antal sidor: 176 (Inbunden)
ISBN: 97891 2969 5281
Publiceringsår: 2015
Serie: -
Originaltitel: -
Rekommenderad läsålder: 9-12 år
Första mening: "Mamma säger att jag är lite fladdrig i huvudet."
 
Handling: Max har nyligen flyttat till en liten håla i skånedär det inte händer någonting, men det är egentligen bara ett av Max alla bekymmer. Han är dessutom näst kortast. Alltid näst säms på alla prov. Blir vald näst sist på idrotten. Och då har han en lugg som aldrig tycks vilja samarbeta. Max har egentligen bara en talang och det är att rita, vilket han gör ofta och gärna. Det är så han försöker bli accepterad i den nya klassen, genom att rita karikatyrer av lärarna på skolan. En aktivitet som inte visar sig vara uppskattad av precis alla.
 
 
Omdöme: Ungarna älskar Dagbok för alla mina fans av Jeff Kinney och det här ska då alltså vara någon slags svensk motsvarighet? Jag har inte läst något av Jeff Kinney så jag kan egentligen inte jämföra de båda men jag litar på att det är sant. Jag kan sträcka mig så långt att de är snarlika till utseende och innehåll, det behövs det ingen läsare för att se. Men hur är den då? Den här svenska motsvarigheten? Som antagligen kommer att bli en lång serie, slutet bäddar i alla fall för det. Jag måste erkänna att jag inte alls är frälst. 
 
Den här Max som boken handlar om är en liten snorunge, om man får säga så. Han gör saker som ska föreställa roliga, som att montera in en dold kamera i sina föräldrars sovrum och sedan sända ut innehållet på torget i staden, men som bara tvingar dem att flytta till ett annat ställe för att komma undan skammen. Inte en gång, inte två gånger utan flertalet gånger. Föräldrarna tycks ha givit upp, de suckar uppgivet på sin höjd och flyttar modfällt till ett annat ställe. Max verkar det inte bekomma avsevärt. Han saknar helt enkelt den här egenskapen som kallas empati. Han blir inte rolig eftersom han är för elak. 
 
Max har en syster också, tror jag. Det nämns att hon går i en skola närmare hemmet men sedan omnämns hon inte mer. Det är som om hon inte finns. Inte för Max i alla fall. Alla dessa upptåg som han har gjort och som har kostat familjen så pass mycket att de blir tvungna att flytta måste ju påverka hans syster något oerhört. Hon måste ju åtminstone vara arg, asförbannad rent ut sagt. Men Max reflekterar aldrig över sådana saker. Han fortsätter att hitta på hyss, planera nästa stora uppfinning eller lösa mysteriet med den vackra tjejen i fönstret som han en dag får en glimt av. De träffas så småningom men vad hon kan se i honom förstår jag verkligen inte. 
 
Men förmodligen kommer den rätta målgruppen att gilla det här, jag kan sträcka mig så långt som att säga att de serier och bilder som dyker upp lite här och var i boken är ganska roliga. De tillför faktiskt och de kommer säkert att göra läsningen mycket roligare för de lite mer ovilliga eller ovana läsarna. Men på det stora hela så ställer jag mig tyvärr faktiskt ganska tveksam. 
 
 
Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon