romeoandjuliet - Min pappa Ann-Christine

Titel: Min pappa Ann-Christine
Författare: Ester Roxberg
Antal sidor: 191 (pocket)
ISBN: 97891 75033 464
Publiceringsår: 2014
Serie: -
Originaltitel: -
Första mening: ”Vad vet vi om våra föräldrar?”

Handling: År 2010 kommer den 58-åriga prästen och trebarnspappan Åke Roxberg ut som Ann-Christine och lever idag som kvinna. Boken är skriven ur dottern Esters perspektiv om hur det plötsligt är att få en pappa som heter Ann-Christine. Det var ingen som kunde förutspå hemligheten som Åke gick runt och bar på i nästan sextio år, allra minst den närmaste familjen. Ester Roxberg skriver om hur det är att förlora en förälder, hur minnena av pappan plötsligt kommer att se olika ut beroende på om hon är barn eller vuxen, samtidigt som samma pappa finns kvar men i en annan skepnad.

Omdöme: Den här boken måste ha gjort ont att skriva för den gör ont att läsa. Den är så självutlämnande och brutalt naken och ärlig att jag ibland sitter som förundrad över hur hon vågar. Hon beskriver sin ändrade uppfattning om sin pappa, att det är som att förlora en förälder och att Ann-Christin är den som är orsaken till hans bortgång. Det är målande och brutalt men förmodligen så ärligt som det går att beskriva hur det kändes just precis då. Esters pappa dog och ersattes av Ann-Christine, trots att det egentligen alltid har varit samma person. Det är svårt att ta in och Ester beskriver svårigheterna med att dessutom acceptera.

Ju längre bort från normen som Ann-Christine rör sig desto närmare mitten vill Ester befinna sig. Hon känner ett behov av att veta vilket kön hennes blivande barn har, hon ser reklam riktade till machomän överallt när det börjar närma sig fars dag och etikettregeln gällande bordsplacering på bröllop säger tydligt att det ska vara varannan kvinna och varannan man. Men hur blir det då med hennes pappa Ann-Christine? Hon börjar se de mallar och strukturer som hennes pappa har tvingats leva hela sitt liv inom och hon känner skuld för att hon aldrig har misstänkt något. Aldrig undrat vad hennes förälder känner eller tänker.

Boken skildrar väldigt fragmentariska minnen och det hoppar både i tid och rum, men blir aldrig förvirrande för det utan jag tycker att språket är väldigt väl genomarbetat och oerhört välskrivet. Eftersom det är Esters perspektiv som kommer fram blir det lite ensidigt men det är ju också bokens syfte. Det här är en närståendes perspektiv och inte huvudrollsinnehavarens. Jag gillar verkligen att alla känslor lyfts fram, att det är okej att känna vad som helst och att det bara är mänskligt. Jag förvånas faktiskt lite över acceptansen som Ann-Christine möter inom kyrkan, även om det såklart också finns de som inte stöttar. Men bokens främsta styrka är som sagt dess ärlighet, att det känns när jag läser den och att författaren varken värjer för eller tycks undanhålla något.

Betyg: 5/5

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon