Titel: På slaget tolv

Författare: Nora Roberts

Antal sidor: 478 (Pocket)

ISBN: 97891 7525 0700

Publiceringsår: 2012 (Original: 2007)

Serie: -

Originaltitel: High noon

Första mening: "Att ta livet av sig genom att hoppa från ett tak var ett trist sätt att tillbringa St. Patrick´s day."

 

Handling: Phoebe MacNamara har ett förflutet inom FBI men är numera gisslanförhandlare hos polisen i Savannah. Hon har vetat sitt yrkesval ända sedan hon var i tioårsåldern och hon och hennes familj hölls gisslan i flera timmar, sedan dess har hon varit medveten om sitt kall. Det är just under ett gisslandrama som hon träffar Duncan Swift, en man som visar sig vara allt hon någonsin har velat ha. Men det är inte alla som hyser ett gott öga till Pheobe, en dag råkar hon ut för ett brutalt överfall i polishuset och i samma veva är det någon som börjar placera ut döda djur på hennes veranda. Är det ett hot eller en varning? Vem är det som vill henne illa och varför? Ju längre tiden går desto mer inser Phoebe att tiden börjar bli knapp för att lista ut det. 

 

Omdöme: Jag behövde något lättsmält att läsa och då valde jag Nora Roberts men jag fick inte riktigt vad jag förväntade mig, nog är det lättläst men boken har inte särskilt högt tempo så den kändes lite längre än vad den hade behövt vara. Han som förföljer Phoebe på avstånd gör det väldigt länge innan han gör något konkret och ännu längre dröjer det innan Phoebe förstår att någon är ute efter henne och kan börja ta upp jakten. Mer tid ägnas å andra sidan åt kärlekshistorien mellan Phoebe och Duncan, det i sig har jag väl inte så mycket emot men den blir så oerhört tråkig när allt går som på räls. Duncan är snygg, rolig, omtyckt av alla han stöter på och visar sig sedan dessutom vara rik som ett troll. Jag vet inte om det är jag som är skadad men jag väntade hela tiden på en vändning där det visade sig att det perfekta skalet dolde en mörk hemlighet. Jag ska avslöja för er att han tydligen är så perfekt som han framställs så slipper ni vänta på en vändning som aldrig kommer. Och att läsa om någon som är perfekt är väl aldrig kul? Han blir liksom inte mänsklig.

 

Phoebe å andra sidan förstår jag inte på grund av andra skäl. När det kommer till jobbet är hon tydlig med att ingen ska trampa på henne, att hon förtjänar att vara chef och att hon inte tänker ta åt sig av dryga kommentarer angående kvinnor på hennes position. Hon tänker inte låta någon bestämma över henne och slåss dagligen mot en mansdominerad kultur som tycker att hon inte borde vara där hon är. Men så fort det kommer till Duncan är hon beredd att göra vad som helst och i honom finner hon någon som vill ta hand om henne. Och hur många gånger ska man behöva läsa om män som har nära till aggresivitet som om det vore något sexigt? Det är inte sexigt med män som vill slåss. Det är inte sexigt med män som tar tag i en kvinnas armar så att det gör ont när hon inte lyssnar. Det. Är. Inte. Sexigt. Och jag förstår inte hur någon som Phoebe, som dels har en väldigt tydlig attityd på jobbet där hon klarar sig själv och dessutom har haft en pappa med våldsamma tendenser, går med på något sådant? 

 

Jag tänkte att den här skulle vara mer åt spänningshållet än tröttsamma kärleksrelationer men jag hade fel. Visst förekommer det en del spännande inslag men framförallt viks handlingen åt att framhäva Duncan som den mest perfekta mannen och Phoebe som en kvinna som har kommit långt i karriären men som inte kan motstå Duncans charm och envishet. Men å andra sidan visste jag ungefär vad jag gav mig in på så jag var ju till viss del förberedd.

 

 

Betyg: 2/5

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon