Omdöme: Sista delen om Hirka och Rime är nu utläst och jag ska vara helt ärlig från början och säga att det inte är två karaktärer eller en värld som jag kommer att sakna att återvända till. Det är klart som fan att det är en helt sjukt bra trilogi och en helt fantastisk värld som författaren har byggt upp men den lyckades ändock inte fängsla mig. Så kort sammanfattat så måste det vara mig det är fel på. Men jag uppskattar och gillar verkligen att författaren har vävt in aktuella samhällsfrågor på ett naturligt sätt som inte skriver läsaren på näsan, diskussionerna finns där att plocka upp men de är inte överdrivet tydliga. 

 

Karaktärerna genomgår också en förändring i den här boken, både Hirka och Rime utvecklas och växer upp åt lite olika håll. Hirka får lära sig att allt i världen inte alltid är av godo och att hon själv besitter sidor som hon inte vill kännas vid hos andra. Rime får känna på hur det är att inte alltid känna sig oslagbar. Jag gillar att karaktärerna mer och mer hamnar i en gråskala, att allt inte är svart eller vitt hos dem. Jag tycker också att det var fint att författaren vågade slänga in lite passion och glöd i berättelsen, något som gjorde den lite mer levande och att den kändes lite mer på riktigt och inte så präktig. Det var inte så mycket men det var i alla fall något, något som fick dem att kännas mer mänskliga.

 

Men det viktigaste med en serie eller en trilogi är ju ändå att slutet känns rättvist och det gör det helt klart i den här boken. Jag är väldigt nöjd med slutet precis som jag egentligen är med hela serien. Jag är nöjd och jag tycker att den var fantastiskt bra men den var nog mer för någon annan än för mig. 

 

 

Betyg: 3/5

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon

 

Böcker som jag tidigare har läst av Siri Pettersen:

Röta (Korpringarna #2)