Två systrar

Titel: Två systrar - ett reportage
Författare: Åsne Seierstad
Antal sidor: 471 (Storpocket)
ISBN: 97891 0017 2244
Publiceringsår: 2016
Serie: -
Originaltitel: To søstre
Första mening: "Våningssängen stod mitt i rummet."

Handling: Hösten 2013 försvinner systrarna Leila 16 år och Ayla 19 år från sitt hem utanför Oslo där de bor med sin familj. Det visar sig snart att de frivilligt har gått över gränsen till Syrien för att ge sitt stöd till Islamska Staten. Föräldrarna är förtvivlade, hur kunde det bli såhär? Hur kan det komma sig att två tonåringar väljer att lämna tryggheten i Norge för att bosätta sit i krigets centrum? Hur kan det komma sig att två tonåringar som tidigare hade bra betyg i skolan, förde fram feministiska åsikter, umgicks med kompisar och lyssnade på musik snart väljer att bära niqab och ansluta sig till stränga muslimska grupper mot sina föräldrars vilja? Hur går radikaliseringsprocessen till och vilka är människorna som väljer att ansluta sig till IS? 

Omdöme: Jag hade höga förväntningar på den här boken och det är med en viss sorg som jag måste erkänna att boken inte riktigt levde upp till dessa. Jag ska vara ärlig och säga att jag till viss del skumläste mot slutet och valde att enbart läsa avsnitten som handlade om familjen och uteslöt de många detaljer om olika grupperingar i Syrien, helt enkelt för att det blev för mycket att hålla isär till sist. Åsne Seierstad har gjort ett gediget jobb med att kartlägga systrarnas liv och deras bekantskapskrets men då de har valt att inte själva göra sina röster hörda så vet jag inte om vi egentligen har kommit närmare frågan om hur eller varför de eller för den delen någon väljer att bryta alla band med nära och kära och korsa gränsen till Syrien. Det är klart att det går att närma sig tankarna och känslorna genom att borra sig ner i deras tidigare liv och kontakter men genom hela boken finns det ett stråk av att man som läsare bör vara vaksam, att det är svårt att veta vad som är riktigt sant eller inte eftersom det är väldigt känsligt. Boken kom till efter ett initiativ av pappan Sadiq Juma, som flera gånger åkte ner till Syrien för att själv försöka få hem döttrarna. Länge var den officiella versionen som han gav att de hade blivit kidnappade och att de hölls kvar i Syrien mot sin vilja. Detta var alltså lögn. Föräldrarna och brodern Ismael hade flera gånger kontakt med döttrarna och de hävdade hela tiden att de var på den platsen där de ville vara och levde det liv som de ville leva. Hur livet för Leila och Ayla verkligen såg ut går dock inte att veta. Min känsla är att de målade upp en förskönande bild av livet i det krigshärjade Raqqa, men det kommer vi nog som sagt aldrig få något riktigt svar på.

Att boken handlar om två personer som vad vi vet lever men som väljer att inte delta i projektet gör att det hela får en lite bitter eftersmak eftersom deras perspektiv aldrig kan lyftas fram. Det gör också att hela reportaget känns lite halvt, som att det hela tiden är några röster som saknas. En annan anledning till att jag uppfattade boken som ganska tungläst var den detaljerade informationen om alla grupperingar, ledare, åsikter och områden i Syrien. Personligen ville jag läsa om själva radikaliseringsprocessen, hur det kan komma sig att två tonåringar som utåt sett är en del av det norska samhället plötsligt gör en helomvändning och vänder sig emot det samhälle som de så länge har varit en del utav. Jag hade helt enkelt inte den andra ingången i läsningen, den där boken ger en översikt över situationen i Syrien. Men det går inte att komma ifrån att boken är väldigt välskriven och att det är tydligt att författaren har gjort vad hon har kunnat med materialet trots att huvudpersonerna själva som sagt inte har deltagit. 


Betyg: 2/5

Köp den här: Adlibris & Bokus

Böcker som jag tidigare har läst av Åsne Seierstad:
En av oss: En berättelse om Norge