Författare: Mons Kallentoft
Antal sidor: 456 (pocket)
Första mening: "Jag förstår inte varför."
Kriminalinspektör Malin Fors är tillbaka
och den här gången ställs hon
framför ondskans kanske renaste ansikte.
Två barn har oturen att springa på ett lik i skogen,
en kvinna som är svårt sargad,
misshandlad och mördad.
Det finns tidigt tydliga likheter
med fallet Maria Murvall,
som Malin Fors aldrig riktigt
har kunnat släppa.
I den här boken
får äntligen Maria Murvallfallet
ett visst mått av förklaring.
Jag har svårt för Mons Kallentoft.
Jag har svårt att huvudkaraktären är en kvinna,
en kvinna som jag inte alls kan identifiera mig med
och jag har svårt att det skrivs om
gynekologer, spiraler och barn av en man.
Jag vet inte varför, men det känns bara falsk,
han skriver om sådant han själv inte kan uppleva.
Och Malin Fors är nykter alkoholist nu,
tycka vad man vill om det,
och har hittat en man som verkar stå ut.
Som står ut med hennes besatthet,
hennes barnsliga drag och svängningar
och som dessutom vill ha barn med henne.
Säg vad finner man en sådan man?
Själva bokens handling
tar upp äkta ondska, inget snack om saken
och jag blir faktiskt stundtals illa berörd
och då har jag läst en hel del på temat.
Däremot känns upplösningen för simpel
och de dödas röster tar allt större plats i boken
och det språket som jag i de första böckerna faktiskt gillade
har bleknat bort, blivit vardag och jag kan inte längre beröras.
Men en vanlig sommardeckare
som håller det är det ändå.
Betyg: 3/5
Böcker som jag tidigare har läst av Mons Kallentoft:
Vårlik
Midvinterblod
Höstoffer
0 kommentar(er)
