Omdöme: Jag har formligen slukat de två tidigare böckerna i serien så döm av min förvåning när den här inte alls var lika gastkramande, det tog till och med lång tid innan den var slut. Vi tar det väl från början för i hela deras liv är det ingen som har undrat varför grinden in till staden är låst utifrån eller vad som finns bortom stängslet (hur det nu är möjligt har jag undrat i alla tre böckerna nu) och sedan när de väl bestämmer sig för att "fly" så är det i princip bara att traska ut? Vips så dyker det upp främlingar i mörkret som de väljer att lita på och så kommer de rakt in till byråkratins kärna som är de som har lurat dem under hela den här tiden. Trovärdigt? Nej. Spännande? Nej. Gills detta som spoilers? Nej.

 

Det som är nytt med den här boken gentemot de tidigare delarna är att vi nu även får ta del av Tobias aka Fours synvinkel. Vilket inte är helt lyckar på grund av flera anledningar. För det första är han jättetråkig, verkligen supertråkig. För det andra så är det i princip omöjligt att skilja de båda rösterna åt, Tobias och tris flyter ihop och blir en och samma vilket stundtals kan bli lite förvirrande. För det tredje har Tobias karaktärsutveckling verkligen explosionsartat gått neråt, från att ha varit en ganska häftig snubbe som inte räds något alls till att bli mammas pojke som inte klarar av att ta ett enda beslut på ett rationellt sätt. 

 

På tal om Tris och Tobias kärlek till varandra har jag aldrig varit positivt inställd till den, den finns inte på riktigt. I första boken var de förälskade och gick på rosa moln, i den andra boken pratade de inte med varandra och i den här boken säger de att de är kära men jag som läsare uppfattar knappt något av det alls. Jag tycker inte att de är kära, eventuellt beroende av varandra men det behöver inte automatiskt betyda kärlek. Så det finns ingen spänning och jag gillar inte karaktärerna. Språket då? Jag gillar inte det heller. Det känns stundtals så väldigt tillgjort eller predikande, speciellt när det kommer till familj och kärlek. Det är fina och stora ord men de passar inte in, jag reagerar i alla fall negativt på dem.

 

En dystopi tycker jag blir spännande om den känns trovärdig, som om det som sker faktiskt skulle kunna hända. I den här boken tycker jag att det ges för lite förklaringar för att jag ska köpa konceptet. Jag gillar att det går att dra paralleller till den här världen genom att vissa människor ses som bättre än andra men det är ungefär det. Själva förklaringen till att människorna i staden har levt som de har gjort känns väldigt långsökt och ineffektivt och jag undrar hur det är möjligt att de har varit helt isolerade från världen utanför, utan att ens ha en tanke på att söka information. Jag antar att jag tänker som en Erudite.

 

 

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon

 

Divergent (Divergent #1)

Insurgent (Divergent #2)