Omdöme: Jag kände att jag behövde en lättsmält bok som inte krävde alltför mycket av mig och det var precis vad jag fick. På så sätt följer den här boken även hennes tidigare mallar. Det är ingen avancerad mordhistoria vi som läsare bjuds på och den utspelar sig dessutom inom loppet av några timmar, med undantag för vissa tillbakablickar några månader tillbaka i tiden. Jag säger inte att det är fel med sådana här böcker, ibland är det precis vad som behövs, men det imponerar ju inte särskilt heller. Jag började på den här boken idag och jag slutförde den idag. Det handlar inte bara om sidantal när sådant händer, utan boken är väldigt luftig och rapp överlag med korta kapitel.
Jag har tidigare gnällt på karaktärerna i Sofie Sarenbrants böcker, eller snarare bristen på intressanta karaktärer eller målande personporträtt för jag känner inte något för någon i hela boken. Det är Emma Sköld som främst är i fokus samt hennes syster Josefin men jag klarar inte av någon utav dem. Eftersom det här ska bli en serie, varav det här är den andra boken, kan jag tycka att det är okej att karaktärerna får växa fram och ta lite plats i taget men efter två böcker har jag fortfarande inget grepp om dem. Jag tror att boken helt enkelt blir lite för kort och lite för luftig. Jag brukar aldrig klaga på varken miljöbeskrivningar eller karaktärer, för jag tycker ofta att det är ointressant att läsa om, men här är det alldeles för lite av den senare varan.
För mig hamnar den här i vad jag kallar Camilla Läckberg-facket, en lättläst bok som ger några timmar enkel underhållning. Det är främst enkelheten som irriterar mig, att det känns som en bok som går att skriva ihop på ungefär samma tid som det tog för mig att läsa den. Förlåt för hårda ord. Det enda den möjligtvis gav mig var en lust att gå ut och springa, för en stor del av boken ägnades åt Josefin som sprang loppet och vad hon tänkte och hur långt det var kvar och helt enkelt en massa löparsnack ur hennes perspektiv - som jag i och för sig inte riktigt vet hade med historien att göra men ändå, utan det hade ju boken blivit ännu kortare.
Men nu tycks det som om jag avskydde boken och det gjorde jag verkligen inte, jag läste den ju trots allt och det var ingen pina. Det är en bok för hängmattan helt enkelt eller stranden eller balkongen eller vart ni nu vill läsa. Dessutom tycker jag att den här boken är ett lyft gentemot hennes tidigare.
Betyg: 2/5
Böcker som jag tidigare har läst av Sofie Sarenbrant: