Omdöme: Jag måste börja med att säga att den inte alls var så spännande som jag hade väntat mig att den skulle vara. De här utomjordingarna finns liksom inte, inte som en fysisk materia. Det här är utomjordingar som de i The Host eller möjligen Jag, En som behöver någon annans kropp för att existera. Förvänta er alltså inga zombier eller marsmänniskor med superkrafter. När boken börjar har de olika vågorna redan skett så världen ligger i spillror och det handlar mest om att överleva för de överlevande, med några tillbakablickar så att vi som läsare ska förstå vad som har hänt. Boken är för lång för historien, så kan jag väl sammanfatta det.

 

Karaktärerna lyfter inte heller boken till det bättre. Cassie tror att hon kan vara den enda överlevande människan på jorden, hybris någon? Men det enda hon kan tänka på är hennes tonårsförälskelse Ben Parish som inte ens vet vem hon är. Hennes prioriteringar känns helt enkelt sådär och hon uppfattas som barnslig. Hon är inte den enda karaktären som historien berättas utifrån utan det förflyttas mellan några stycken med tvära kast och utan någon ordning alls. Det hände flera gånger att det tog en stund innan jag insåg i vems huvud jag befann mig. Och så ska det inte vara. Det finns mycket snyggare sätt att göra det där på. Läsaren ska aldrig behöva bli hängande i något intet och undra vems perspektiv det är och vem som för talan.

 

De så kallade twisterna i boken fick mig heller inte att sitta och gapa av förvåning. Opererar någon in ett chip i dig och säger att det är för att ha koll borde det ringa varningsklockor! I alla fall borde en sextonåring ifrågasätta mer än vad de gjorde i den här boken. Som sextonåring ifrågasätter man väl varenda regel som existerar? Om man inte har blivit drillad sedan barnsben.

 

Som ni ser så tyckte jag inte att boken var så bra som det nästan lovades att den skulle vara.

 

 

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon