Titel: Lejontämjaren

Författare: Camilla Läckberg

Antal sidor: 350 (Inbunden)

ISBN: 97891 3713 7780

Publiceringsår: 2014

Serie: Fjällbacka #9

Originaltitel: -

Första mening: "Hästen kände lukten av skräck redan innan flickan kom ut ur skogen."

 

Handling: För fyra månader sedan försvann en flicka från ortens ridskola. Efter en tragisk bilolycka där flickan sprang ut ur skogen rakt mot vägen har hon åter igen återfunnits men på grund av skadorna gick hennes liv inte att rädda. De skador som hade åsamkats redan innan bilolyckan tyder på att hon har blivit utsatt för tortyr och det är mycket som pekar på att hon inte är ensam om sitt öde. Samtidigt som Patrik Hedström får i uppdrag att utreda flickans försvinnande skriver Erica Falck på en ny bok, hon gräver i ett gammalt mordfall där familjens hus tycks ha huserat ondskan själv.

 

Omdöme: Det är svårt att inte irritera sig på karaktärerna i Fjällbacka tycker jag. Särskilt Erica Falck och Patrik Hedström som tycks vara nöjda med sitt vardagsliv samtidigt som de ägnar full uppmärksamhet åt sina respektive yrken. Barnen hamnar allt som oftast i kläm och fast att det står att de betyder mycket så uppfattas det inte så när båda föräldrarna ständigt ringer efter barnvakter bara för att de helt enkelt inte kan hålla sig ifrån att besöka någon som kan kasta ljus över deras respektive utredningar. Dessutom är Erica Falck åter igen en person som lägger näsan i blöt och ibland undrar jag varför hon inte bara skolar om sig till polis om hon nu är så intresserad av polisarbetet? Det skulle ju dessutom underlätta för Patrik Hedström eftersom han då inte begår tjänstefel varje gång han pratar om sitt fall hemma med Erica som varje gång tycks finna ledtrådar som ingen annan tidigare har tänkt på. För Erica Falck själv måste det också underlätta om hon går över till polisens sida eftersom hon då får bära tjänstevapen och slipper hamna i knipa varje gång hon ska försöka rädda världen, utan en tanke på att hon försätter sig själv i livsfara. 

 

Sedan är det en del som jag tycker är konstigt med boken. Som varför alla barn kallar sina föräldrar vid namn? Är det för läsarens skull? För att vi verkligen ska förstå vilka karaktärer som det handlar om? Lite dumförklarad känner man sig i så fall. Likaså är det konstigt att Patrik Hedström använder sin telefon utan att se att någon har ringt och lämnat meddelande, det upptäcker han först senare. Jag tycker även att karaktärerna framstår som tråkiga och mallfixerade. Mellberg blir inget annat än den klumpiga, inkompetenta polisen som ingen tycker om, Einar i boken blir inget annat än en kvinnohatare och Martin Molin gör bara som han blir tillsagd utan att överraska på något plan överhuvudtaget. 

 

Även om jag hade mina aningar så var jag inte alls säker på vem mördaren var och det ska tillskrivas bokens fördelar. Jag tycker även att den här boken är mörkare än vad jag kan minnas att Camilla Läckbergs tidigare böcker har varit och den är både brutal och rå på ett sätt som gör att man faktiskt kan haja till ibland och då läser jag ändå mycket hemska böcker. Överlag är den ju annars lättläst och för den som uppskattar mord uppblandat med småbarnslivet kommer att gilla även den här. En så kallad klassisk diskbänksdeckare vill jag kalla den.  Sedan tror jag heller inte att ondska existerar i den form som den porträtteras i boken, som en medfödd dysfunktionalitet, och det kan också ha påverkat mitt omdöme.

 

 

Betyg: 2/5

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon

 

Isprinsessan (Fjällbacka #1)