Titel: Gregor - Krigarens död

Författare: Suzanne Collins

Antal sidor: 429 (Inbunden)

ISBN: 97891 6387 5441

Rekommenderad ålder: 9-12 år

Publiceringsår: 2014 (Original: 2007)

Serie: Krönikan om underjord #5 (Underland chronicles #5)

Originaltitel: Gregor and the code of claw

Första mening: "Gregors rygg trycktes mot det kalla stengolvet medan han stirrade upp mot orden i taket."

 

Handling: Den sista striden är kommen för krigaren Gregor och hans vänner i den underjordiska staden Regalia. Hans vänner har in i det sista försökt hindra honom från att läsa den sista profetian, så att den skulle innehålla något hemskt kunde han räkna ut men inte något så hemskt. Profetian spår nämligen Gregors död. Det finns dock ingen tid för rädsla eller vemod när en hel råttarmé är på väg för att döda allt i sin väg och för att rädda sin lillasyster och mamma som finns kvar i Underjord måste Gregor samla ihop allt mod han kan och åter bli den krigare som profetian talar om. 

 

Omdöme: Den här boken tar sin början där den förra boken slutade och vi kastas direkt in i handlingen där kriget är nära och på vissa platser redan pågår. Det blir som en långt Sagan om ringen-sekvens där inget annat spelar någon roll förutom kriget, som snart ska komma och som sedan kommer och så plötsligt tar slut. Personligen tycker jag att det blir lite utdraget, det finns inget tempo och den riktiga spänningen uteblir eftersom det pratas om kriget i närmare fyrahundra sidor. De där cliffhangersen som var så utmärkande i de tidigare böckerna finns inte något spår av här heller och det blir en enda lång sträcka mot målet och slutet. 

 

Att Gregor beter sig äldre än de cirka tolv år som han är har jag haft problem med redan från början och han börjar inte agera annorlunda i den här boken heller, snarare tvärtom. Han har helt gått in i rollen som krigare och dödar utan att tänka efter före kring vad som är rätt och vad som är fel. Hade jag varit honom hade jag nog oroat mig lite mer för den känslolöshet som han känner kring att döda och den upprymdhet som infinner sig när han är i sitt esse och stridar utan att behöva tänka. Han resonerar kring om han har blivit ett monster och jag tycker faktiskt att han blir något snarlikt, att återvända till Ovanjord som en krigsveteran vid tolv års ålder måste tära på även det starkaste psyket. Jag undrar mest om han kommer att mörda som vuxen, sakna blodet och blicken vilket eventuellt inte är något som man vill fundera kring när det är en karaktär i en barnbok. Gregor känner även oerhört starkt för Luxa som bor i Underjord och det kan man väl göra när man är tolv men måste det finnas med en scen där de kysser varandra passionerat? En puss, visst. Men en kyss? Jag vet inte vad ni gjorde när ni var tolv men jag hånglade nog inte? Kanske att man testade tungan lite men en kyss? Ja, det är väl en minimal sak att haka upp sig på men det är hela Gregors beteende som inte känns trovärdigt. Som hur han ibland glömmer bort sin mamma, som väl borde vara den första han tänker på när något känns skrämmande?

 

Det är hur eller hur en spännande men ibland väldigt läskig serie som jag tror kan gå hem i de allra flesta åldrar faktiskt. Det går inte att ta något för givet, inte ens karaktärernas överlevnad och det finns många paralleller till den riktiga världen även om alla krig i den här boken råkar vara fiktiva. 

 

 

Betyg: 2/5

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon

 

Hungerspelen (Hungerspelen #1)