Titel: Prodigy
Författare: Marie Lu
Antal sidor: 338 (Inbunden)
ISBN: 97891 7499 4209
Publiceringsår: 2014 (Original: 2013)
Serie: Legend #2
Originaltitel: Prodigy
Första mening: "Day vaknar med ett ryck bredvid mig."
Handling: June och Day har med nöd och näppe lyckats fly från Los Angeles och Republiken. Day antas vara död och June är numera den mest eftersökta förrädaren. Desperata och i behov av sjukvård vänder de sig till Patrioterna för hjälp, en grupp rebeller som vikt sina liv åt att störta Republiken. June och Day går med i Patrioterna eftersom de inte har så mycket till val och för att de stödjer deras vilja till förändring. men vem går det egentligen att lita på? Och är det värt att spilla blod för att åstakomma förändring?
Omdöme: Det var ett tag sedan jag läste boken men som tur är så är det bara två karaktärer som man behöver hålla reda på för att snabbt kunna sätta sig in i handligen igen. Däremot minns jag inte så mycket om vad som hände i den förra boken, mer än att de tvingades fly för sina liv. Det gjorde dock inte så mycket för nu har June och Day nya mål att sikta mot och det blir en tydlig början, mittparti och slut i boken.
Jag tycker definitivt inte lika mycket om den här serien som många andra verkar göra. Jag tycker mer att den är okej. Jag tycker att den är för förutsägbar och jag blir inte förvånad när vissa saker kommer upp till ytan och förändrar karaktärernas syn på samhället. Jag tycker helt enkelt fortfarande att de tar så mycket för givet som sanning, varför har de aldrig undrat varför samhället är uppbyggt på det sätt som det är? Undrar de aldrig om det alltid har varit krig? Undrar de inte över sin egen historia? Är det troligt att en grupp med främst ungdomar kan starta en sådan här revolution? Borde det inte finnas någon som har tänkt på det här tidigare, typ Days pappa? Istället skjuter de först och frågar sedan, för att dra det till sin spets. Day och June blir mer maskiner än människor, soldater som är ute efter att störta republiken genom att klättra på husväggar och dra nytta av att man är oemotståndligt snygg utan att bry sig. De är åter igen så himla perfekta.
Att de är två huvudpersoner tycker inte jag märks så mycket mer än att de vid olika tillfällen befinner sig på olika platser, vilket gör att vi som läsare kan ta del av två händelseförlopp. Annars tycker jag att de är oerhört lika och hade det inte varit för det jag just nämnde, typsnittet och att de faktiskt har varannat kapitel till förfogande hade de nog varit svåra att skilja åt. Men för att komma med positiva inlägg om boken så är den mycket mer spännande än vad den förra var, mindre förutsägbar och ju mer man får veta om samhället och karaktärerna desto mer vill man ju veta hur det kommer att gå för dem. Jag har också sett att åsikterna om slutet går isär och jag vill göra ett ställningstagande där och säga att jag tyckte att det var bra. Nästan till och med lite oväntat! I love broken hearts!
Betyg: 3/5
Böcker som jag tidigare har läst av Marie Lu:
Legend (Legend#1)
3 kommentar(er)
