Titel: Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med

Författare: Johanna Nilsson

Antal sidor: 255 (Kartonnage)

ISBN: 97891 2969 9197

Publiceringsår: 2016

Serie: -

Originaltitel: -

Första mening: "Du kan kalla mig Ikaros."

 

Handling: Sju personer får ett mail innehållandes en länk till en blogg som skrivs av någon som kallar sig Ikaros. Bloggen är ett avskedsbrev till livet och om hundra dagar planerar Ikaros att ta livet av sig, nedräkningen har börjat. Två av personerna som får mailet är Karim och Emil, båda blir som besatta av tanken på att hitta Ikaros men av helt olika anledningar. En av dem vill rädda Ikaros och en av dem vill följa Ikaros in i döden. Frågan är bara vem av dem som hittar Ikaros först. 

 

 

Omdöme: Först kan vi nog redan nu konstatera att den här boken har årets bästa titel, väldigt fängslande och fin och vemodig och allt på samma gång. Älskar långa titlar. Det handlar väldigt ofta om döden i Johanna Nilssons böcker och jag älskar ju att läsa om mörker och svärta men jag vet inte vad det är med den här boken som gör att jag känner ett visst avstånd. Det finns inga ord som kryper under huden på mig, inga känslor hos karaktärerna som jag kan applicera på någon del av mig själv och om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig nog lite besviken. Jag tycker också att det blir lite väl tydligt med att vi måste se de som är osynliga, öppna ögonen för de vi annars inte lägger märke till och ta hand om varandra. Jag får känslan av att boken mest blir en predikan. Jag har bestämt för mig att Johanna Nilsson brukar vara fenomenal på att gestalta mörkret på ett sådant sätt som gör att jag som läsare nästan känner den, som om jag befinner mig mitt i det som huvudpersonen känner. Men här blir jag mest en åskådare och jag kan inte riktigt ta in hur djupt och hur fort karaktärerna sjunker.

 

Det går nämligen så väldigt fort allting, säkert med tanke på att boken är ganska kort, men jag kan inte riktigt förstå hur två sextonåringar väljer att rymma hemifrån och driva runt på gator bara för att försöka ta reda på var Ikaros befinner sig. Dessutom utan att bli upptäckta av någon - snacka om dåligt polisarbete. Jag köper inte deras besatthet. Det skrapas också bara på ytan och jag fastnar inte för karaktärerna. Karim gillar att spela datorspel. Filippa gillar konstnärer. Emil gillar idrott. Ikaros vill ta livet av sig för att hon känner sig osynlig. Mer än så blir det liksom aldrig. Men trots allt mitt rabblande om boken så tycker jag ändå att den är helt okej. Det är ingen ny favorit men jag ångrar inte att jag läste den. 

 

 

Betyg: 3/5

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon