Titel: Lotus Blues
Författare: Kristina Ohlsson
Antal sidor: 435 (Pocket)
ISBN: 97891 757 90923
Publiceringsår: 2015 (Original: 2014)
Serie: Martin Brenner #1
Originaltitel: -
Första mening: "Den här historien, den jag ska berätta."
Handling: En dag kommer en desperat man in till advokat Martin Brenners kontor och ber honom att ta sig an ett fall. Den stunden kommer att vara avgörande för Martin Brenners framtid, han vet bara inte om det än. Fallet handlar om en kvinna som är dömd för fem mord, tre i Sverige och två i USA, och mannen vill att Martin ska rentvå henne. Det är bara det att kvinnan är död sedan sex månader.
Omdöme: Jag måste säga att jag nog hade lite högre förväntningar på den här boken än vad som infriades, särskilt när det kommer till språket. Det är korta och stundtals avhuggna meningar. Dialogerna är heller inget som imponerar direkt, exempelvis: - Vad ska vi göra idag? sa barnet. - Jag tänkte vi kunde baka, sa Marianne. (s. 60) Det här "barnet" har dessutom ett namn? Så jag vet inte alls vad som hände där? Men att det är korta meningar och korta kapitel gör ju såklart sitt till tempot, som är högt genom hela boken. Det är en invecklad och kompliceras historia som ändå aldrig blir krånglig vilket är positivt, det finns ett ständigt driv som gör att man som läsare hela tiden vill veta vad som händer härnäst. Jag ser dock inte minsta spår av författarens tidigare böcker och då tänker jag väl framförallt rent språkligt, jag har för mig att de var väldigt välskrivna nämligen.
Boken beskrivs i många sammanhang som en hårdkokt thriller och jag vet inte riktigt vad det begreppet innebär, boken är väldigt snäll på så sätt att den i stort sett är fri från våld och närgångna blodiga detaljer. Å andra sidan innehåller den både maffian och korrumperade poliser. Huvudpersonen Martin Brenner känns dock som en given karaktär i en sådan historia med tanke på att han beskrivs som oemotståndlig för kvinnor, hänsynslös och besitter i det närmaste egoistiska egenskaper. Samtidigt som han har mjuka sidor inom sig i och med att han har tagit sig an ett barn som inte är hans. Ibland kan jag tycka att han blir lite mycket men samtidigt är det på något konstigt sätt svårt att låta bli att tycka om honom, eller jag tycker inte om honom men han är helt okej att läsa om. Egentligen vill jag tycka illa om honom, han känns väldigt osympatisk, men på något konstigt vänster så känns han ändå mänsklig. Jag antar att det har med barnet att göra, attans.
Men trots att jag inte är helt begeistrad i boken så gick den ganska lätt att läsa ut och nu vill jag definitivt veta hur historien kommer att sluta så jag kommer absolut att ge mig på fortsättningen i form av Mios Blues.
Betyg: 3/5
Böcker som jag tidigare har läst av Kristina Ohlsson:
Askungar (Fredrika Bergman #1)
Tusenskönor (Fredrika Bergman #2)
Änglavakter (Fredrika Bergman #3)
Paradisoffer (Fredrika Bergman #4)
Davidsstjärnor (Fredrika Bergman #5)
1 kommentar(er)
