Omdöme: Det är fem olika serienoveller men som samtliga bottnar i någon sorts relation. Beroende på vilka relationer som man tidigare har haft så tror jag att man kan känna igen sig olika mycket och relatera olika starkt till novellerna, vilket inte är så oväntat såklart. Den första novellen tycker jag är väldigt stark och den visar hur självdestruktivitet hos en person faktiskt kan bero på den ena parten i en relation, att två skärvor skär sig mot varandra istället för att bilda en helhet. Plåsterpojken är väldigt mörk och väldigt ensam och nämnde jag mörk? Den är också väldigt stark på sitt sätt. Åtråns Inferno har hög igenkänningsfaktor för alla som någon gång har gjort slut med någon och känt att det onda aldrig kommer att ta slut. Det kanske låter som om den här serienovellen borde vara den mörkaste av dem men har man någon gång gått igenom det så vet man att det onda kommer att gå över, man vet det även om det inte känns så just då. Har man gått igenom det stadiet så blir det nästan lite komiskt att se tillbaka på det dessutom. När hjältar faller är en serienovell som jag inte kan relatera till alls. När man träffar sin idol och personen i fråga gör en besviken. Till sist är det Ensam själv som jag inte heller finner lika stark som de tidigare serienovellerna och därför blir det ett lite svagt avslut för mig.

 

 

Betyg: 3/5

 

Köp den här: Adlibris & Bokus