Titel: Nattmannen
Författare: Jørn Lier Horst
Antal sidor: 357 (Pocket)
ISBN: 97891 7461 9508
Publiceringsår: 2017 (Original: 2009)
Serie: William Wisting #5
Originaltitel: -
Första mening:  "Dimman hade kommit un från havet under natten."

Handling: Dimman ligger tät när Vera Kvålsvik är på väg till jobbet en tidig morgon. Det är därför hon inte ser det fasansfulla hon har framför sig förrän det kommer riktigt nära. Mitt på stadens torg har ett avhugget huvud från ett barn placerats, spetsat på en påle. Kommissarie William Wisting ställs inför det mest groteska fall han stött på under sin poliskarriär. De viktiga timmarna efter fyndet passerar utan några ledtrådar om vem flickan är, hur kan ett barn inte vara saknat av någon? Pressen blir inte mindre när ännu ett lik hittas, uppdraget ur den djupa älven. Finns det några kopplingar mellan liken? Varför har huvudet spetsats på en påle? Vad kan den lilla flickan ha gjort för att förtjäna sitt öde? 

Omdöme: När jag skummar igenom mina egna recensioner av de tidigare böckerna som jag har läst om WIlliam Wisting så märker jag snabbt att det här är en serie som jag inte har gillat så mycket, varför tror jag ändå att jag gör det då hela tiden och fortsätter att köpa den? Jag har ingen annan förklaring än att den är norsk, att författaren jämförs med Jo Nesbø och att det hinner gå så lång tid mellan böckerna att jag hinner glömma vad jag egentligen tyckte. Man gillar ju heller inte alla delar i en serie, så är det ju, och ibland kan det vara värt att fortsätta kämpa. Jag tyckte att den här boken var ganska bra ändå, vilket kanske är lite konstigt eftersom det här är en av de tidigare böckerna och som författare hoppas man väl hela tiden på att man hela tiden ska bli bättre. För ja, det här är del fem som ges ut på svenska och den ges alltså ut efter att några senare delar redan har blivit översatta. Jag orkar inte ta den där översättningsdiskussionen igen. Jag kan dock konstatera att det ändå fungerar bra att läsa dem i fel ordning, det är så pass stort fokus på de enskilda fallen att allt runtomkring tillskrivs väldigt liten betydelse och därmed blir förvirringen också väldigt liten angående huvudpersonernas privatliv.

Jag skulle säga att det är en ganska klassisk nordisk deckare och den sticker inte ut på något sätt, möjligen genom att inte ha en alkoholiserad ensamvarg i huvudrollen. William Wisting är ganska anonym och fokuset ligger på den polisiära utredningen snarare än livet omkring honom. Hans dotter Line kan också sägas vara en av huvudkaraktärerna och genom henne får vi ta del av fallet genom en journalists ögon. Jag har ju lite emot att privatspanare lyckas få fram information som polisen inte kan lyckas vaska fram på egen hand och hur kommer det sig att det alltid leder till att det blir en fara för livet? Måste alltid någon lägga näsan lite för mycket i blöt och därmed ge polisen ännu mer jobb? Det jag hänvisar till sker inte förrän de sista sidorna men det gör också att slutet kommer väldigt plötsligt. Slutet känns väldigt förhastat och jag lämnar med en känsla av att det nog var en del trådar som inte riktigt knöts ihop utan som lämnades lite hängande. 


Betyg: 3/5

Köp den här: Adlibris & Bokus

Böcker som jag tidigare har läst av Jørn Lier Horst:
Vinterstängt (William Wisting #7)
Jakthundar (William Wisting #8)
Grottmannen (William Wisting #9)