Titel: Eldjägarna
Författare: Mons Kallentoft
Antal sidor: 312 (Inbunden)
ISBN: 97891 37137 513
Publiceringsår: 2015
Serie: Malin Fors #9
Originaltitel: -
Första mening: "Om någon av dem slinter med foten faller de båda tusen meter ner."
Handling: En nioårig pojke hittas mördad i en container men vem skulle kunna vilja en nioåring något ont? Någon dag senare finner Malin Fors ett bränt lik av en kvinna. Kan de två morden hänga ihop? Och i så fall hur? Sambandet tycks suddigt men Malin Fors är ändå säker på att det finns där någonstans. Samtidigt sprids röklukten från ett industriområde och hela världen tycks vara satt i brand.
Omdöme: Det här kan vara den svajigaste serien jag har läst och den fortsätter att svaja, för när jag tycker att förra boken ändå var helt okej så kommer den här och jag känner att den inte riktigt når fram hela vägen för mig. Främst beror det på huvudkaraktären Malin Fors, ständigt denna Malin Fors, som jag absolut inte klarar av. Hon går mig oavbrutet på nerverna. Tidigare var det med sin alkoholism och nu med sin överbeskyddarinstinkt, som om hon helt plötsligt har gått och blivit ett helgon trots att hon tänker på tequila på ungefär var tredje sida. Det kan inte finnas någon tråkigare människa eller karaktär. Varför fortsätter jag då att läsa tänker ni? Jo för när man har påbörjat något så vill man slutföra det och jag läste någonstans att förra boken skulle avra den näst sista och det betyder att det här var den sista? Efter att ha läst boken så vet jag inte. Den kan sluta här men den kan lika gärna fortsätta, det finns trådar att spinna vidare på. Men jag tror ändå att det är bäst att lämna Malin Fors därhän nu, börja på ny kula.
Boken berör svartjobb och rekrytering av arbetare utomlands, arbetare som åker till andra länder för att de drömmer om en bättre framtid men som får se sina pass beslagtagna och istället blir skrämda till tystnad. Människor som blir slavar under sina arbetsgivare. Jag har inga problem med själva ämnet i boken men jag tycker att motivet till morden är lite långsökt. Jag har lite svårt för själva storyn helt enkelt.
Sedan är de döda rösterna tillbaka, de kursiverade partierna mellan kapitlen. Och Malin Fors har återfått sin förmåga att nästan kunna höra de mördade tala till henne, som om hon besitter ett sjätte sinne som ingen annan kan förstå. De döda rösterna fungerar dock okej den här gången, även om jag inte riktigt förstår dess syfte, men de tar inte så stor plats så jag kan acceptera deras närvaro. Jag har pendlat lite i mitt tyckande angående de mördades röster, i första boken tyckte jag att det gav ett intressant och annorlunda perspektiv men jag har mer och mer gått mot att utesluta dem. Det är dock inte bara de döda rösterna som påverkar läsningen. Mons Kallentoft är en författare som verkligen har hittat en egen röst, ett eget skrivsätt som sticker ut och det är såklart bra. Jag pendlar dock även en hel del angående det, ibland gillar jag det tokmycket och ibland blir det lite avhugget.
Betyg: 2/5
Böcker som jag tidigare har läst av Mons Kallentoft:
Den femte årstiden (Malin Fors #5)
Vattenänglar (Malin Fors #6)
Vindsjälar (Malin Fors #7)
Jordstorm /Malin Fors #8)
Zack (Herkulesserien #1)
2 kommentar(er)
