Överlevarna
 
Titel: Överlevarna
Författare: Alex Schulman
Antal sidor: 270 (Inbunden)
ISBN: 97891 0018 2496
Publiceringsår: 2020
Serie: -
Originaltitel: -
Första mening: "En polisbil plöjer långsamt genom den blå grönskan, nerför den lilla traktorstigen mot gården."

Handling: Tre bröder åker tillbaka till barndomens sommartorp för att sprida sin mors aska. De har inte besökt torpet på tjugo år och när de kommer tillbaka så kommer även minnena tillbaka, minnena av en barndom med mestadels mörker men även glimtar av ljus. De tvingas prata om det som de aldrig har kunnat prata om. De tvingas konfrontera minnen som de helst skulle vilja glömma. Det hela slutar med ett blodigt slagsmål där två av bröderna ser ut att vilja döda varandra, men det hade ju inte kunnat sluta på ett annat sätt? Allt som har hänt har ju lett fram till den här punkten. Det som har hänt är bara den sista ringen på vattnet, den som är längst ut, längst bort från nedslagsplatsen. Det är ingen värdig final men kanske är den väntad.


Omdöme: Rent stilistiskt, hur bra är inte Alex Schulman? Det här är en roman som rent tekniskt och formmässigt verkligen imponerar på mig. Berättelsen rör sig inte framåt kronologiskt men heller inte baklänges, tiden vrider sig fram och tillbaka och vi får ta del av glimtar i både nutid och dåtid på ett sätt som hela tiden hör ihop men som kanske inte kan ses som linjärt utan mer som att tiden rör sig i cirklar. Det är svårt att förklara, svårt att reda ut ordningen, men aldrig någonsin i läsningen så tappar författaren bort sin läsare. Jag är hela tiden trygg med att Alex Schulman kommer att ro det hela i hamn trots att det ibland känns som att vi är långt ifrån där vi startade.

Jag är ett stort fan av Alex Schulman som författare och hade jag varit en sådan som lyssnar på poddar så hade jag säkert tyckt om honom i det formatet också. Det är också med den positiva inställningen som jag går in i boken, med en förvissning om att jag kommer att tycka om det här. Det känns tryggt. Men jag skulle ändå säga att kärnan i boken är lite mer svåråtkomlig den här gången än de tidigare böckerna. Jag behöver fokusera mer, koncentrera mig och verkligen ta in på ett sätt som jag kanske inte tidigare riktigt har behövt. Jag gillar steget mot det lite svårare, lite mörkare, lite mer avancerade - men samtidigt passar det tyvärr inte riktigt in i mitt liv så som det ser ut just nu och därför gör jag nog inte boken helt rättvisa.

Tidigare böcker har också till stor del varit självbiografiska, eller åtminstone spelat på sanningen, men den här gången är det däremot helt och hållet fiktion vi läser. Eller? Jag vet att det är fiktion men mycket blir så likt verkligheten att man ibland tycker sig kunna ana att dragen, stunderna, tankarna och händelserna är självupplevda. Jag vet inte om jag gillar att tråden är så tunn mellan författare och verk. Och vändningen i slutet vet jag inte heller riktigt hur jag ska tolka. Det behöver jag nog prata om med någon som också har läst boken.


Betyg: 4/5

Köp den här: Adlibris & Bokus & Omnible

Böcker som jag tidigare har läst av Alex Schulman:
Skynda att älska
Böcker som jag tidigare har läst av Alex Schulman & Sigge Eklund:
Tid - Livet är inte kronologiskt
Rum - En roadtrip genom psyket